Det är vanorna som ger skillnaden

maj 2010

Vanor är för mig inte något positivt ord. Jag associerar det till dåliga vanor; sådant som jag gärna gör men inte borde göra. Inte borde göra – ett annat tråkigt uttryck.

Jag har länge försökt förbättra min fysiska hälsa; minska i vikt, höja min kondition, muskelstyrka och flexibilitet. Många års pendlande och stillasittande arbete har satt sina tydliga spår. Jag har inte varit särskilt framgångsrik trots tydliga mål och väl avvägda handlingsplaner som i vissa fall konstruerats tillsammans med diverse coacher.  Nu har jag gjort min egen djupanalys och kommit fram till att det alltid spricker i jäktade situationer och när jag reser.

När jag är under press blir jag 100 % fokuserad på min uppgift och då struntar jag i motion, avkoppling och att äta vettigt. Det gäller bara att hålla sig på benen och köra på mot målet! Detta har jag övat på i flera decennier vilket har lett till att min automatiska reaktion på trötthet är att äta. Gärna snabba kolhydrater i kombination med kaffe. Beslutet går blixtsnabbt och jag har satt i mig på det ena och det andra innan jag ens hunnit tänka till. Samtidigt är hjärnan den enda del av kroppen som får arbeta.

Nästan samma sak kan hända när jag reser. Mat intas på spännande kulinariska platser som bensinmackar (macka, muffins och kaffe), tåg (kletig pizza), flygplatser (se någon av föregående). Och så mycket rörelse och avkoppling blir det inte heller.

Rådet jag får är att sakta ned och resa mindre.  Det är mycket välmenande råd lämnade med de bästa av intentioner, men inte särskilt relevanta. Jag är en otålig person som gärna vill att saker ska hända så jag kommer nog alltid att vara mer eller mindre jäktad. Jag gillar att uppleva nya saker och möta nya människor så resandet vill jag inte heller sluta med. På det hela taget trivs jag med min livsstil.

Det som återstår är att programmera om autopiloten, den där som tar över när övriga delar av mig är fokuserade på ett projekt. Psykologerna påstår att minst 90 % av vårt beteende är vanemässigt. Det ger mig hopp! Med rätt instruktioner kommer min autopilot att välja rätt i 9 fall av 10.

Jag har börjat med fyra enkla saker jag ska göra varje dag: yoga, ta promenader, äta en bra frukost och ett vällagat huvudmål och till sist en stunda mental avslappning eller meditation.

Det har gått bra hittills så när som på resdagarna… Och denna vecka var de många. Men jag ger inte upp! Det tar tid att ändra vanor och det viktigaste är uthållighet. Ting tar som bekant tid.

Detta inlägg är publicerat i Reflektioner och taggat , , , . Bokmärk permalänken. Både kommentarer och trackbackar är avstängda.