Jag hatar möten!

DSC_0086Nej, det gör jag egentligen inte. Jag älskar möten! Problemet är bara att vi så sällan verkligen möts. Vi lägger mycket tid och energi på våra möten. Vi avsätter tid i våra almanackor, och bara själva bokningsprocessen kan vara tidskrävande. Vi lägger möda på att ta oss till och från mötesplatsen. Och vad är det som så ofta händer under dessa möten?

I mitt fall har några av den senaste tidens sammankomster varit helt “mötesfria”. Mycket prat och lite lyssnande. Det går till och med att uppfatta en vass ton eller en elak gliring. Med mer prat som följd. Detta är inga möten, om du frågar mig. Detta är samlingar av människor som är redo att slåss. I några fall har vi hjälpligt klarat av det som var syftet med mötet, men jag tror knappast att någon tyckte det var särskilt kul.

Varför blir det så här? Borde vi inte göra allt för att alla möten ska bli roliga och produktiva? Tänka att ägna en eller flera timmar åt att tillsammans, på ett öppet och kreativt sätt, lösa ett gemensamt problem (eller vad nu syftet är) samtidigt som vi skrattar och har kul. Vi kanske lär känna varandra bättre, kommer närmare varandra. Vi kan känna stöd av våra kollegor i svåra frågor.

Vad är receptet på ett bra möte? Här kommer mitt förslag:

1 del tydlig intention
3 delar djupt lyssnande
1 del humor
2 delar öppenhet eller nyfikenhet
1/2 del prat

Låt blandningen “koka ihop” under så lång tid som behövs för att intentionen ska uppnås, men utan att förlora spänsten och energin.

Vi kan inte ändra på någon annan än oss själva. Det blir alltså upp till oss själva (mig) att se till att nästa möte blir bättre, roligare och mer meningsfullt. Hoppas vi ses!

Detta inlägg är publicerat i Reflektioner och taggat , , , , , , . Bokmärk permalänken. Kommentarer är avstängda, men du kan lämna en trackback: Trackback URL.