Våren är här (vill i alla fall jag tro) och ljuset har återvänt! Morgonpromenaden i morse var underbar; lite kall efter nattens minusgrader och en sol som tittade fram mellan träden. En fantastisk start på dagen. Våren är kreativitetens tid. Precis som grönskan börjar att pocka på i naturen “tränger sig” nya tankar och idéer på. Nu vill jag agera!

För närvarande är mitt fokus samhällsfrågor, bland annat situationen för de 230.000 barn i Sverige som lever i ekonomisk utsatthet. Hur kan vi ta till vara på möjligheter så att alla kan delta och bidra i vårt samhälle? Hur kan vi mjuka upp strukturerna så att de blir böjliga och ger utrymmer för även de som inte passar exakt i den mall vi har skapat? Hur kan vidga våra medvetanden och öppna oss för en kultur, en “we-space”,  som rymmer fler nyanser och mångfald?

“Världen vi har skapat är produkt av vårt tänkande, och den kan inte förändras utan att vi förändrar vårt tänkande.”
Albert Einstein

Jag tror på nya inspel för att ändra mitt tänkande. Att ta in nya intryck utan att döma eller värdera, bara ta in och låta det vara. Det finns två verktyg som jag slipar för att bli bättre på det.

Först min förmåga att lyssna. Det kan vara svårare än man tror. Att bara ta in och försöka förstå vad som sägs utan att med automatik skynda sig att delge sin syn på saken. Med lite träning går det lättare och man kan komma till ett läge när det är vilsamt. Man behöver inte göra något, tycka något eller ens veta något. Man bara lyssnar och tar in.

Den andra är min förmåga att avstå från att värdera och döma; att bibehålla en öppenhet. Det hänger ihop med lyssnandet men har en lite annan kvalitet. Det är en sak att inte säga vad man tycker, en annan att faktiskt inte tycka eller “veta” något utan bara vara öppen för den information som kommer.

Någonstans här, under alla lager av information, tror jag att svaren på mina frågor finns.