Människan – en felkonstruktion

januari 2010

Alla har förmodligen hört uttrycket att vi har två öron och en mun - alltså borde vi lyssna dubbelt så mycket som vi pratar. Det verkar logiskt. Fast nog tycker jag att det verkar vara tvärt om, vilket gör att vi människor måste vara felkonstruerade!

Veckorna innan jul var sprängfyllda med möten, samtliga med fantastiska mötesdeltagare. Men alla var sorgligt felkonstruerade. Det var som att delta på VM i "Vem kan låta mest". Vi har pratat mycket och högt, pratat i mun på varandra, vi har upprepat vad andra har sagt, bytt ämne, bytt möte (dvs spårat ur fullständigt) och gjort oss skyldiga till ytterligare några mötessynder.

När det gäller min egen person har jag kunnat notera att min egen pratimpuls triggats av att andra personer talat. När mina öron tog emot ett ord hade jag önskat att min hjärna skulle ta in orden och börja reflektera över det budskap som förärats mig. Men icke! Istället gick en impuls till min mun som omedelbart började spotta ut egna ord med allt högre frekvens och volym. Med andra ord, en total felkoppling i hjärnan och bevis på ovan nämnda felkonstruktion (!).

Jag vill gärna tro att många kloka ord och djup visdom har delats ut på dessa möten. Det tråkiga är bara att få, om ens någon, har uppfattat dem och, om möjligt, ännu färre har reflekterat över dem. Jag undrar just vilka skatter som ligger begravda under dessa stormar av ordregn som vi dränkt varandra i.

Jag jobbar med utveckling till vardags. Utveckling kräver nya handlingsmönster. Ett nytt handlingsmönster kräver att vi tänker i nya banor vilket i sin tur förutsätter att vi vidgar vår bild av verkligheten. Ett sätt att göra det är att utmana sig själv att ta in en annan människas idéer och syn på tillvaron, till exempel genom att lyssna. Verkligen lyssna.

Det innebär att släppa taget om sitt ego för en liten stund och att lyssna "med hela kroppen". Att höra orden, lyssna efter sinnesstämningen, ta in kroppsspråket och låta budskapet sjunka in. Om egot ska få ta till orda över huvudtaget så är det i form av frågor. Att verkligen lyssna är en fantastisk upplevelse.

Jag tror egentligen att människan är konstruerad för att lyssna. Problemet ligger nog snarare i "handhavandet". Ni vet, som när datorn inte gör som man vill och man försöker övertyga supportpersonalen om att det verkligen är datorn det är fel på, och inte på mig som användare. Fast i de flesta fall brukar det vara fel på hanteringen... Precis så tror jag att det är med oss människor och våra svårigheter att höra vad andra säger.

Det är en konst att verkligen lyssna, och den kräver övning. Mitt löfte till mig själv för 2010 är att öva varje dag!

Detta inlägg är publicerat i Reflektioner och taggat , , . Bokmärk permalänken. Både kommentarer och trackbackar är avstängda.