Sanden och stenen

september 2010

Här kommer en historia som inte är min utan som skickades till mig, med en uppmaning om att skicka den vidare. Den är så tänkvärd att jag väljer att sprida den till omvärlden på det här sättet istället för att posta den till mina vänner. Eller så gör jag båda 🙂 .

Detta är en historia om två vänner som vandrar i öknen. Vid ett tillfälle börjar dom gräla och den ena ger den andra en örfil. Den senare, som får ont, men inget säger, skriver i sanden: 'Idag fick jag en örfil av min bäste vän.'

De fortsätter att promenera och kommer till en oas, där de bestämmer sig för att bada. Den som fått en örfil tidigare, håller på att drunkna men hans vän räddar honom. När han kommer till sans igen, skriver han på en sten 'I dag räddade min bästa vän mitt liv.'

Den som givit örfilen och sedan räddat sin vän frågar: 'När jag skadade dig skrev du i sanden och nu när jag räddat dig skriver du på en sten, varför?'

Den andra svarar: 'När någon skadar oss skall vi skriva det i sand där förlåtelsens vindar lätt kan sudda ut det.'

När någon gör något bra, gör vi gravera in det på en sten där ingen vind någonsin kan sudda ut det.

Lär dig att skriva dina skador i sand och dina glädjeämnen i sten.'

WOW!

Detta inlägg är publicerat i Reflektioner och taggat , . Bokmärk permalänken. Både kommentarer och trackbackar är avstängda.