juni 2009

I augusti 2008 deltog jag på en konferens i Kalifornien. På ett av seminarierna presenterades, med hjälp av en pedagogisk och tydlig power point-presentation, betydelsen av tydliga mål och hur man överkommer hinder på väg till målen. Glasklart i teorin! Jag höll med om allt och kände mig mycket kunnig.

I denna workshop fick vi också tillfälle att praktisera. Varje deltagare fick en bit av en träplanka och ett vitt kort. På kortet skulle vi skriva ned ett mål, så tydligt som möjligt. På träplankan skulle vi skriva ned vad som hindrade oss från att nå vårt mål.

Nästa steg var att lägga målkortet på golvet och plankan mellan två stolar ovanför kortet. Därefter skulle vi slå handen rätt genom plankan ända fram till målet. Jag har aldrig smashat några plankor förr, så jag var tveksam till om jag skulle klara det nu. Jag visste ju inte hur man gjorde (teknik). Och dessutom med rummet fullt av åskådare. Jag smög med min lapp och min planka, generad över vad jag ville skriva ned. Lite försiktig på ”typiskt svenskt” manér. Som tur var fanns det inte så många svenskar i rummet så ingen kunde förstå vad som stod där.

Till slut morskade jag upp mig och intog position. Tipset från coachen var framför allt att fokusera på målet (kortet på golvet) och inte på hindren (plankan). Stödet från gruppen i rummet var enormt och efter en stunds koncentration rände jag handen rätt igenom plankan och hela vägen ned i golvet. Det var knappt att jag trodde det var sant. Vilken känsla!!!!

De allra flesta nådde sina mål, men några fastnade på vägen. I vissa fall därför att man fokuserade på hindren istället för på målet. I andra fall var målet för vagt, eller ointressant. Eller så var det som stod på plankbiten inte det som verkligen hindrade dem. En sak var säker –  det var inte fråga om bristande teknik.

Vad det stod på mitt målkort? Att starta och utveckla mitt eget företag (Hazika). På plankan stod det bland annat rädsla.

Vad vill du skriva på ditt målkort? Vad hindrar dig?